Sluring:
En god och mättande soppa, som man åt i slutet av 1800-talet och i seklets början.
Man kokade buljong eller köttspad med råa potatistärningar, havregryn eller korngryn, russin eller sviskon och spädde på slutet soppan med mjölk.
Öländsk sluring från Vedborm:
Ytterligare en variant på sluring. Här används spadet man får när man kokar kroppkakor. Personen som skickat receptet rekommenderar soppan en kall vinterdag tillsammans med en smörgås.
1 1/2 l kroppkakespad
1 dl havregryn
Sluringen kokas tills grynen är klara.Vill man kan man tillsätta några frikadeller i sluringen.
Hönssoppa:
Kokades på gamla höns som slutat värpa.
Man kokade hönset tillsammans med morötter, palsternacka, selleri och purjo. Liknade våra dagars köttsoppa.
Ärtsoppa:Soppan i sig var nog ganska lik den vi äter idag. Skillnaden var att istället för fläskbuljong eller vatten använde man kroppkakespad.
Slätnos(stänkvälling):
Rätten serverades ofta på kvällen.
Koka upp mjölk. Gör en redning på ägg och mjöl. Använd trävisp och stänk ner redningen i den kokande mjölken. Det skall bli en klimpig anrättning. Smaksätt med lite socker och salt.
Päravälling:
Serverades antingen som efterrätt eller som kvällsmat tillsammans med smörgås.
Koka päronbitar i vatten. Under tiden kokas en tjock välling på mjöl och mjölk. När päronbitarna är färdigkokta späder man den tjocka vällingen med päronspad och rör ner päronbitarna. Smaka av med socker och salt.
Ölsupa:
Serverades som efterrätt efter salt sill, men också som kvällsmål med hårt bröd och pålägg.
Koka först en välling på mjöl och mjölk. Smaka av med socker och salt. Därefter tillsätter man en flaska öl under kraftig vispning. Serveras genast medan ölsupan är skummande.
Bänkvälling:
En gammal rätt som enligt källor serverades under 1700-talet och in på 1800-talet. Får väl anses som hälsovådlig med dagens mått sett. Bänkvällingen åts av de allra fattigaste som inte kunde tillåta sig att låta något gå till spillo. Även om man idag också anser rätten för att vara vidrig, kanske man ändå får se den utifrån forna dagars mathållning. Idag äter vi varierad mat, förr åt man nästan bara sill och potatis. Därför var det nog inte speciellt många ingredienser i denna bänkvälling. Dock anser undertecknad att denna ”maträtt” enbart skall ses som kuriosa och inte prövas.
I köket hade man förr ett kärl eller hink som stod på bänken i köket. Där lade man de rester man fick över efter måltiderna. Någon gång i veckan lade man allt i hinken i en stor gryta och kokade upp det. Sedan åt man uppkoket tillsammans med kött- eller fiskspad. Man kallade detta för bänkvälling. Kanske var det upphovet till dagens pytt i panna?
